Mina elever har under den senaste månad haft APL och jag har varit runt på APL besök lite överallt. Flera av hanledarna har uppmärksammat mig på ett dilemma under APL. Handledarna upplever att eleverna kommer redan första veckan och vill visa upp sina kunskaper och det som de kan. De "springer i förväg" istället för att se APL tiden som ett lärande, en process, ett lärande genom handling, eller som Elin Behrens (2015) beskriver i sin magisteruppsats: learning by reflective experience".
På lektionerna kan även jag uppleva att eleverna är i skolan för att visa för mig vad de kan istället för att de är där för att lära. Kan detta bero på det som Per Andersson beskiver i Köpséns bok; Lära till yrkeslärare, kapitel 8 att en lärare kan ses både som en tränare och en domare. Där eleverna vill visa upp det de kan för att få ett bättre betyg istället för att ta vara på varje tillfälle till lärande?
// Åsa Nätterlund
1 kommentar(er)
