Blogginlägg 1
Annika D
Detta skrev jag den 23 november, men måste ha lagt in det på fel ställe, då det inte syntes.
I föreläsningen om Mästarlära talade C-G om lärande utan formell undervisning, dvs lärlingsutbildningar, och hur man lärde ett hantverk förr. Att lärlingen fick vara tacksam över att få ”sitta vid mästarens fötter” (nästan lite bibliska kopplingar här ) och att ta vara på varje tillfälle att lära och tillämpa hantverket. Med tiden fick lärlingen allt mer ansvar och till sist kunde han (det var väl mest män) arbeta som mästare själv. Jag tycker att det är bra att yrkesutbildningar tar fasta på praktik, ja det är ju egentligen nödvändigt. Har själv en son som lärt till bagare/konditor som lärling, endast teori en dag i veckan. Han har jobb idag. Det skulle ju inte gå att läsa sig till yrket bagare utan att ha bakat en enda bulle. Jag har funderat på att våra elever på ekonomiprogrammet också skulle behöva APL-platser, så de får uppleva ekonomens roll i verkligheten. Men att lära till ekonom utan teori lär bli svårt, dock borde mer praktik ingå för att eleverna skall förståelse för förhållandet mellan teori o praktik och också få en känsla för yrket.
Enligt vad Per-Åke Rosvall skriver ( 2015 s. 61) har dagens utbildningssystem lagt fokus på teoretiska utbildningar till skillnad från ovan nämnd mästarlära. Elever ska lära sig yrkesspecifika färdigheter i skolbänken med teorietiska genomgångar. Det innebär att de inte lär sig dessa i den verklighet de kommer att hamna i som yrkesarbetande. Han menar att en klar skiljelinje mellan teori och prakitk är omöjlig att dra. Det stämmer väl med den upplevelse jag har av att även elever på de teoretiska programmen skulle må bra av lärande på arbetsplatser.
Rosvall, P-Å. (2015) Yrkesutbildning i förändring? Konsekvenser för undervisningen i I. Henning-Loeb, H. Korp (Red) Lärare och Lärande i Yrkesprogram och introduktionsprogram
0 kommentar(er)
