Grupp 3

Utan tvivel är man inte klok (Danielsson & Ålin, 1985; s103)

Bloggare: Henrik C

 

Detta inlägg skall försöka bearbeta följande begrepp från Claes-Görans lista som hör till denna uppgift:

 

Tvivla och reflektera

Lärandets dynamik mellan rutin och reflektion

Lärande innebär att bryta rutiner

 

Jag har valt dessa begrepp för att jag befinner mig i ett, för närvarande, avgrundslöst närmast hysteriskt tvivlande. Jag tvivlar på mig själv, först och främst, men också på mänskligheten i allmänhet. Jag tvivlar på att vi kan sluta förstöra planeten. Jag tvivlar på att vi kan hålla fred. Jag tvivlar på att vi kan leva jämställt och rättvist. Jag tvivlar på att vi kan ta hand om våra barn. Jag tvivlar på att skolan är en bra plats för någon. Jag tvivlar på att lärlingsutbildningar är bra för eleverna. Jag tvivlar på att APL-handledarna är lämpliga företrädare för elevernas yrkesval. Jag tvivlar på att vi överhuvudtaget vet vad vi gör. Jag känner mig helt försjunken i tvivel och tvivlar på om det är bra eller nyttigt. Jag tvivlar på om detta ”jag” finns i det dikotomiska förhållandet till ”de andra” (Butler, 2007). Jag känner mig tvivelsutan maktlös.

 

Danielsson (Danielsson & Ålin, 1985) skriver på s105:

 

”Jag tror på tvivlet. Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor.”

 

Denna tes delas med Gustavsson (2002; s96) och skänker viss tröst. Gustavsson (ibid.) skriver:

 

”Genom att tvivla och reflektera kan vi nå kunskap och skaffa oss makt över våra egna handlingar.”

 

Så om herrarna ovan har rätt kan mitt rigorösa tvivlande kryddat med reflektion alstra förändring och generera kunskap. Hur skall jag då förhålla mig till mitt tvivel och (åter)få makt över mina handlingar?

 

Nyckeln kan gömma sig bland rutinerna. I dystra tider kan tvivel hopa sig till dystra kluster av misstro och genom upprepandets makt rutiniseras i ordets negativa varietet. Tvivlet kan enligt Gustavsson bryta rutiner och en dynamisk kunskapsprocess tar sin början (s95):

 

”Vi arbetar efter vana och rutin och så länge vi gör som vi brukat göra, går det hela sin gilla gång. När det uppstår problem, eller när vi börjar tvivla på det vi gör, inträder något nytt.”

 

Så med hjälp av ovanstående litteratur tänker jag fortsätta tvivla och reflektera och vila i att förändring kommer. Jag tänker också vara mer ödmjuk inför mina elevers tvivel och tillsammans göra tvivlandet talbart, reflekterbart och hämta förändringskraft härur.

 

Litteratur

Butler, J. (2007). Genustrubbel. Feminism och identitetens subversion. Göteborg: Daidalos.

Danielson, T., & Ålin, P. (1985). Tankar från roten. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Gustavsson, B. (2003). Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Stockholm: Skolverket och Fritzes.

#1 - Annika Rakkolainen Jönsson

Du får tvivlet att låta poetiskt och vackert på något vis. Först tänkte jag att tvivel handlar om djupa mörka tankar som bara går i cirklar och inte är brytbart. Men efter jag läst ditt blogginlägg samt läst delar ur "Arbete och lärande" av en herr Ellström som också tog upp rutinbrytande och att det var något positivt att gå utanför bekvämlighetszoner känner jag mig betydligt gladare. Fin tanke om att vara ödmjuk inför elevernas tvivel och att se möjligheter till att tala om det och reflektera över det. Tvivel handlar väl om konflikter i sig själv och talar man om dem tenderar de lättare att lösas. En föreläsning jag var på som handlade om konflikter så sågs konflikter vara en nödvändighet för förändring och utveckling. Så här är du nog på rätt spår Henrik, fortsätt att tvivla.

#2 - Ellen

Kunde inte sagt/skrivit de bättre själv!