Sitter här i mitt klassrum i 4a och tittar ut över den sköna skara av framtida yrkeskvinnor och män. Flitigt arbetar de i sina olika matteböcker och lyssnar på skön musik från Spotify.
Från Roger Säljö Kunskap och människans redskap (2008) sid. 203 ff, har jag tänkt på artefakternas betydelse för lärandet. Språket är det viktigaste verktyget för människans utveckling och ur ett sociokulturellt perspektiv är samspelet mellan människor en grundläggande färdighet för att få en uppfattning om sig själv och andra. I mötet och samtalet med andra människor utbyter man erfarenheter som ger upphov till nya tankar och idéer som testas. Därför tror jag starkt på det relationella arbetet i skolan då det ligger till grund för människans utveckling. Ser man ur ett kognitivt perspektiv som pekar på vår förmåga att tänka, lösa problem och reflektera över vårt eget handlande stärker då också min tanke om intellektuell artefakt som grundläggande. Även inom det kontextuella perspektivet där individer tar till sig tankesätt, kulturer och handlingsmönster som kommer ur en gemenskap och samtidigt utmärker den får jag fog för mitt resonemang. Oftast tänker jag på att en artefakt är en fysisk sak som används för att förenkla vardagen och inser mer och mer att det intellektuella verktyget, samspelet och kognitiva förmågor är kanske den största och viktigaste artefakten vi har. Uppfinningar har hjälpt många människor till ett bättre liv men de hade varit meningslösa om det inte fanns ett behov och en efterfrågan. Från mitt yrkesperspektiv tänker jag att den stora runda mattan på fritids är den fysiska artefakten som till början var till för att skydda golv men med tid, behov, relationer och intellektuella samspel har mattan på fritids blivit en annan viktig artefakt. Den har blivit en samlingspunkt för barnen på fritids där vi talar om de saker som skall ge barnen möjligheter att bli en god samhällsmedborgare. Alltså är det kulturella minnen och kulturella redskap som för mänskligheten framåt, det reproduktiva lärandet och samtidigt öppnas det upp för det relationella arbetet.
//Annika Rakkolainen Jönsson
1 kommentar(er)
