Från magisteruppsatser i pedagogik av Elin Behrens och från sidan 32 har jag funderat mycket kring Lära av att göra fel, learning by doing och yrkesidentitet. I uppsatsen berättar elever att de efter ha gjort fel kan reflektera över detta och att de får en känsla av kommande problem samt att göra fel är en viktig del av lärprocessen. Elever berättar också att de inte alltid vill få feedback utan vill testa sig fram. Eleverna hade också svårt att förstå feedback som kom från skolan i detta tänkte jag att de då var lättare att förstå feedbacken när den kom under praktiken av en handledare. När det gäller att Lära av att göra fel och våra olika yrkesprogram så finns det stor skillnad i vad de ger för konsekvenser. I de yrkesprogram där tredje person eller djur finns som subjekt som i Barn och Fritid, Omvårdnad och Naturbruk kan det vara direkt olämpligt att prova sig fram och lära av att göra fel. Som elev på Restaurangprogrammet/konditor kan du få uppgift att göra en bröllopstårta och få ingredienser och recept, går det åt pipsvängen och det blir en hög av socker, grädde och jordgubbar är den iallafall ätbar. Gör om gör rätt och det är ingen katastrof. Skulle vi ha samma arbetssätt inom de “mjuka” programmen kan vi förstöra ett barns självförtroende eller tom ta död på en patient. Learning by doing måste ske med APL platsens och handledarens fasta hand och mycket feedback inom ovan nämnda program där små steg i görandet är viktigt. Jag tänker att i skolan stärker vi eleverna och få dem i förståelsen att inte skynda iväg med att benämna dem vid yrket. Som för mig säga “ vi pedagoger” och detta stärker dem i förståelsen och i den yrkesstolthet det medför. Har eleverna en känsla för den så tänker jag att de också förstår vad det innebär att stå i maktposition till tredje person. //Annika
2 kommentar(er)
